Lägg till önskelistan
Gratis smakprov
- Spara till biblioteket
- Lyssna på smakprov
Nortons filosofiska memoarer ljudbok
Pris
165 kr
Norton är en av Sveriges mest beresta hundar. Han har jagat bollar i Central Park, tiggt köttbullar i Stockholm, spanat på tikar i Kensington Gardens och räddat en kvinna i nöd på Gotland. Allt under överseende av husse Håkan Nesser. Tillsammans fick de elva år tillsammans av äventyr och vänskap. Här berättar hunden, och tillika filosofen, Norton om sina talrika resor, sina bästa livsnjutartips och insikter han fått av att leva med oss tvåbenta.
Med kärlek, ömhet och underfundig humor har Hå...
Ljudbok
165 kr
Pris
Förlag
Brombergs Bokförlag
Utgiven
14 September 2016
Längd
1:28
Genrer
Biografier, Biografier & Memoarer
Språk
Swedish
Format
mp3
Kopieringsskydd
Vattenmärkt
ISBN
9789173378673
Norton är en av Sveriges mest beresta hundar. Han har jagat bollar i Central Park, tiggt köttbullar i Stockholm, spanat på tikar i Kensington Gardens och räddat en kvinna i nöd på Gotland. Allt under överseende av husse Håkan Nesser. Tillsammans fick de elva år tillsammans av äventyr och vänskap. Här berättar hunden, och tillika filosofen, Norton om sina talrika resor, sina bästa livsnjutartips och insikter han fått av att leva med oss tvåbenta.
Med kärlek, ömhet och underfundig humor har Håkan Nesser skrivit en tänkvärd liten hyllningsbok till sin älskade hund Norton. En bok som passar såväl hundälskare som alla som någon gång funderat på hur våra mänskliga beteenden egentligen ter sig för en hund.
Karin Hagen har gjort de fina illustrationerna.
Ur Nortons filosofiska memoarer:
Om det finns någon som orkat läsa ända hit, kan det hända att han eller hon fått sig en liten missuppfattning till livs. Det skulle i så fall vara att husse är den mest betydelsefulla människan i mitt hundliv. Så är det inte alls. Han är helt okej, men det är matte som är number one. Ingen tvekan om detta. Sådant vet en filosofisk hund. Fråga mig inte hur. Det hände att de testade saken; vi kunde vara ute och vandra i någon skog alla tre, och så plötsligt gick de åt varsitt håll. Jag visste förstås omedelbart att det var bäst att följa med matte, men brukade ändå alltid stå kvar en stund i låtsad tvekan innan jag lämnade husse åt hans öde. Av hänsyn, förstås, jag ville ju ändå låta honom tro att jag övervägde mitt beslut en smula.