Öster om intet e-bok

Adam och Eva bor på en imaginär gård i myternas dimension, Öster om Intet: bortom tid och rum, innanför förståelig mening, efter att social konvention raderats. Eftersom de har en ledande roll i den heteronormativa matrisens omskrets, arbetar de för att all kärlek skall vara omslutande och ömhet kunna återerövra sin fundamentala plats i varje personlighetsgrund. Att förtrycka ömhet kan vara grovt vardagsvåld! Den bok du har i din hand – "Öster om Intet" – är en fabel, en myt, kanske en meditation över varats ofattbarhet och egots paradoxala skillnader. Boken befolkas av imaginära gestalter, kända från litteratur och mytiska sammanhang. För inte har vi rätt att förvisa fiktiva gestalter, som vi älskar och som påverkat oss, till glömska eller icke-existens? I stället låter vi några av dem träda fram i denna berättelse för att beskriva det arbete de utför bortom tid och litterära rum. Självklart residerar Moder Svea i en gård bortom tidsslöjor: naturligtvis gillar Nohas söner att surfa. Gästerna syns inte men deras ord lyser. Berättelsen avbryts oväntat när förvillande visioner öppnas. Kan sanning vara beroende av imagination? "Öster om Intet" stimulerar frågor men ger inga absoluta svar. Boken bör läsas långsamt: mycket kan kännas främmande; men om du granskar dina inre ömhetsådror kan du kanske känna igen dig. Orden kan vara en spegel av dig och/eller din behärskade motsats. Ingemar Claesson, född 1944 i Timmele, norr om Ulricehamn. Kom till Stockholm 1967. Prästvigdes 1988. Under min barndom upplevde jag tidvis existentiell ångest. Frågan var: ”Tänk om någon stoppar universum, och det inte finns någon som någonsin kan sparka igång världen och livet igen? Absolut tomhet, evigt intet, aldrig någonsin liv?!” Kroppen var stel och kall. Där föddes mitt djupgående intresse för tomhet, icke-existens, det Annorlunda; men även dess motsats: födelse, ofattbarhet, gränsöverskridande skillnad. Mina texters centra är spänningen/leken mellan det konkreta och det ofattbara, varat/intet, Eros/Agape: det som inte är möjligt att uttrycka i logiska satser eller ens med ord, men som ändå irriterar, tränger sig på, lockar. Därför sagans, mytens och prosapoesins imaginära form: därmed tonvikt på innerlig ömhet, uppmärksamhet som varandets mest fundamentala drivkraft.