Morjärvmannen och Säpo e-bok

Hösten 1976 greps en 56-årig man i byn Morjärv, anklagad för att vara rysk spion. Detta blev kulmen på två årtiondens allt intensivare kontroll och förföljelse. Fallet fick stor uppmärksamhet i press, radio och TV, och jämförelser med storspionen Wennerström var vanliga. Under en tid med världsfred och ständig tillväxt i vårt trygga folkhem, bedrev Säpo sitt eget kalla krig, i detta fall riktat mot en fredlig medborgare, Sanfrid Eriksson. Läs hans målande beskrivning av hur han, med svart humor, tacklar övervakarnas envisa närvaro, som ibland mynnar ut i rena konfrontationer, då vid ett tillfälle de enträgna följeslagarna av Sanfrid uppmanas ”kriget är slut, gå hem pojkar”. Här finns också berättelsen om hur Sanfrids hustru Karin Eriksson efter 32 år och fem försök, efter hot om EU-domstol, får Säpo att öppna det hemliga arkivet. Materialet om Sanfrid visar sig vara på 2 000 sidor. Därmed blir historien än mer häpnadsväckande, och kusligare, då Säpo:s smutsiga och rent olagliga metoder avslöjas. Bland annat visar materialet hur Säpo ”konstruerade” en spion med hjälp av ett stort antal grannar och bekanta, vilseledda in i ett angiverisystem. Säpo skriver själva i sin slutgranskning att ”förundersökningen i fallet ’Morjärvmannen’ inte har någon motsvarighet i kriminalhistorien”. Karin Eriksson, född 1930 i Vännäsberget, Överkalix, var gift med Sanfrid Eriksson. Hon involverades därmed i Säpos spionutredning. Denna bok skrevs av makarna gemensamt, för att efter släppandet av Säpos hemliga material, kompletteras och slutföras med hjälp av barnen, eftersom Karin då närmade sig 80-årsåldern. Genomgången av Säpomaterialet var en mycket smärtsam process, då den fulla omfattningen av bevakningen och övergreppen mot Sanfrid och familjen kom i dagen. Sanfrid avled 1990, och med utgivningen av denna bok, har Karin uppfyllt löftet till sin make att se till att sanningen om historien kom ut i tryck. Karin har bland annat arbetat som mentalskötare, arbetsterapeut och lärare. En av hennes hobbies är målning och efter pensioneringen har hon genomgått konstutbildning och haft en del utställningar.