Mitt Afrika e-bok

De fem första dagarna i Uganda gick åt till att acklimatisera sig och svetsa samman gruppen då vi kom från olika församlingar.    Vi var 16 i gruppen som reste i en liten buss, avsedd för 25 personer, och resten av platserna gick åt till en guide och allt vårt bagage. Vi reste runt till olika sevärdheter, fotade en massa djur och annat från de olika platserna. Vi blev också fena på att puffa på bussen. Chaffören hade en otrolig förmåga att tro att det hjälpte med att bara hålla foten på gasen för att komma loss. Det var inte alltid hans fel att vi fastnade. Vi reste till Tanzania för att bilda oss en uppfattning om möjligheten till samarbete med Bukoba och dess luterska kyrka.    Kyrkorna i Tanzania, både den Luteranska och Katolska står för det mesta av all utbildning. Man driver Kindergarten, skolor, högskolor, spädbarnshem, hem för gatubarn, yrkesutbildningar, dövskola/blindskola, rådgivning i äktenskapsfrågor, medling när grannar/släktingar stjäl mark från de barn vars föräldrar avlidit i AIDS mm. De är även delaktiga i det stora sjukhusen "i skogen" Ndolage, samt hjälper Aidsfamiljer och bygger hus i den mån det går till de som inga har. Utvecklingen går fort i både Uganda och Tanzania. Länderna har hoppat över flera steg i bland annat teknikutvecklingen. Internet-kaféer finns i nästan varenda by. Internet är inte så vanligt att ha hemma, men nästan alla som har ett jobb har mobiltelefon. Det är full mobiltelefontäckning i båda länderna. Vanliga telefoner finns inte i hemmen. Det byggs mer eller mindre överallt. Framtidstron är stor, men i till exempel Tanzania är det brist på personer i åldrarna 20-50 år. De flesta av dem har dött av AIDS.