Essayer. Bok 1 e-bok

Michel de Montaigne (1533–1592) är essaykonstens fader och en av jagets största utforskare. När han drog sig tillbaka från sin tjänst vid domstolen i Bordeaux påbörjade han sina essaysamling, som till slut kom att bestå av 107 stycken. I denna första del finns bland annat det berömda bidraget »Om kannibaler« men också tänkvärda texter som »Att filosofera är att lära sig dö«, »Om barnuppfostran«, »Varför vi gråter och skrattar åt samma sak« samt »Om böner«. Michel de Montaigne föddes 1533. Han fick en för tiden modern uppfostran och kom att tjänstgöra vid domstolen i Bordeaux. Han lämnade sin befattning 1570, »led på slavtjänst vid domstol och i offentliga ämbeten«, drog sig tillbaka till sitt bibliotek och började föra bok över sin själ och dess märkliga krumsprång, ett vid den tiden nytt projekt. Skrivandet varvades med resor, förhandlingsuppdrag i religionskrigens Frankrike och en tjänst som borgmästare i Bordeaux. Resultat av författarverksamheten blev Essayer. Den första upplagan utkom 1580 och han fortsatte att skriva och revidera till sin död. Redan under sin livstid blev han en känd och uppmärksammad författare och i dag är han en levande klassiker, ständigt utgiven på nytt. 1986–1992 utkom Jan Stolpes första översättning av Montaignes verk. Denna utgåva består av en ny, förbättrad version av de tre böckerna, baserad på nya franska upplagor och utökad med upplysande kommentarer. I denna första del om 57 essayer finns bland annat det berömda bidraget »Om kannibaler« men också tänkvärda essayer som »Att filosofera är att lära sig dö«, »Om barnuppfostran«, »Varför vi gråter och skrattar åt samma sak« samt »Om böner«. Michel de Montaigne (1533–1592) växte upp på slottet Montaigne i trakten av Bordeaux. Hans familj var av välbeställd överklass, och Michel fick en för den tiden modern uppfostran, han fick lära sig latin som första språk och sattes i goda skolor. Efter juridikstudier gjorde han juridisk och politisk karriär och innehade höga ämbetsmannaposter enligt familjetraditionen. Faderns död innebar större frihet för honom, och 1570 lämnade han sin tjänst "trött på slavtjänst vid domstolar och offentliga ämbeten". Han drog sig tillbaka till sitt slott och började teckna ned sina personliga reflektioner som han kallade essayer och skapade därmed en ny litterär genre.