Född 1948 i Ukraina, med en vitrysk far och en ukrainsk mor. Familjen flyttade till Vitryssland.
Nobelpristagare 2015.
Har arbetat som lärare och journalist. Debuterade som författare 1985.
Hennes kritik mot Lukasjenkoregimen har gjort att hon i perioder har tvingats utomlands. År 2000 lämnade hon landet efter trakasserier. Bland annat var hon fristadsförfattare i Göteborg 2006-2008. Sedan fyra år bor hon åter i Minsk.
”Utopins röster”, hennes stora livsverk, består av fem böcker: ”Kriget har inget kvinnligt ansikte” (1985) handlar om kvinnorna som stred för den Röda armén under andra världskriget. ”De sista vittnena” (1985) handlar om barnen under kriget, varav många blev föräldra- och hemlösa och led svårt av svält. ”Zinkpojkar” (1990) handlar om de sovjetiska soldater som skickades till Afghanistan. I ”Bön för Tjernobyl” (1997) utgår hon från människorna som drabbades av den stora kärnkraftsolyckan 1986. ”Tiden second hand” (2013) handlar om Sovjetunionens fall.
